jag läser samtalet om och om igen, och det får mig att tänka på vad du sa, på vad du verkligen sa och menade. jag kan inte släppa det, men sen så vill jag inte heller släppa det. det är för fint för de... det finns så många tankar i mitt huvud just nu men den största tanken är detta.
nu ska jag försöka sova lite, men antar att tankarna kommer upp i drömmarna också!
peace out baby :*
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar